Anlita oss om du är misstänkt för narkotikabrott. Vi har advokater som är specialiserade på brottmål och har lång erfarenhet av narkotikaärenden.
Narkotikabrott allt vanligare i Sverige
Vi är specialiserade på brottmål. En brottstyp som har ökat stadigt under många år är narkotikabrott.
Hur vanligt det är med narkotikabrott är väldigt svårt att avgöra. Varje år begås miljontals narkotikabrott, men bara en bråkdel av dessa anmäls och hamnar i brottsstatistiken. Antalet anmälningar beskriver alltså brottsbekämpningen mer än själva brottsligheten.
Antalet anmälda narkotikabrott har i alla fall ökat, både i ett kortare och längre tidsperspektiv. Under 2000-talet så har antalet anmälda narkotikabrott nära fördubblats. Ökningen består mest av de ringa brotten, som eget bruk och innehav.
Vanligast i storstadsregionerna
Narkotikabrott är vanligast i de tre storstadslänen, Stockholm, Göteborg och Malmö. Exempelvis härrörde 56 procent av de anmälda brotten 2011 från storstäderna. Den typiske misstänkte knarkbrottslingen är en man i yngre medelåldern. Cannabis och amfetamin är de vanligaste drogerna i lagföringsstatistiken.
Narkotikastrafflagen reglerar överlåtelse, framställning av narkotika, innehav och bruk m.m. Tre huvudbrott specificeras av lagen: normalbrott, ringa narkotikabrott och grovt narkotikabrott.
Överlåtelse brukar i dagligt tal kallas langning. Vid innehavsbrott handlar det oftast om att narkotikan har bedömts vara för egen konsumtion och inte för vidareförsäljning. I dessa fall rör det dig oftast om små mängder narkotika. Hur allvarligt brottet är avgörs främst av mängden och vilken typ av narkotika det handlar om, men även andra omständigheter kan vara relevanta.
Politiker avgör definitionen av narkotika
Vilka preparat som räknas som narkotika avgörs av lagstiftning. Antalet preparat som är narkotikaklassade ökar med tiden och därmed utvidgas även vad som räknas som ett narkotikabrott.
Personer som lider av ett narkotikamissbruk begår ofta andra sorters brott vid sidan av det som rör själva narkotikahanteringen. Stölder, rån och inbrott som ska finansiera missbruket hör till de vanligare brotten i den kategorin.
Smuggling av narkotika omfattas inte av narkotikastrafflagen utan faller under lagen om straff för smuggling.
Böter vanligaste påföljden
Över hälften av alla narkotikabrott resulterar i böter genom dom eller strafföreläggande. Ringa narkotikabrott resulterar i en överväldigande majoritet i böter. Narkotikabrott av normalgraden leder ofta till villkorlig dom i kombination med böter, samhällstjänst, fängelsestraff eller skyddstillsyn. Grovt narkotikabrott leder i de allra flesta fall till fängelse.
Narkotikabrott har de senaste tio åren varit det vanligaste huvudbrottet bland nyintagna på svenska fängelser. Återfallsfrekvensen är också stor när det handlar om narkotikabrott. Nära hälften av de dömda lagfördes igen inom ett år. Ingen annan brottskategori har så hög återfallsfrekvens.
Juridiskt om narkotikabrott
1 § Narkotikastrafflag
Den som olovligen
- överlåter narkotika,
- framställer narkotika som är avsedd för missbruk,
- förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,
- anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,
- bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller
- innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika
döms, om gärningen sker uppsåtligen, för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.
Bestämmelser om straff för olovlig införsel och utförsel av narkotika och olovlig befattning i vissa fall med narkotika finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
2 § Narkotikastrafflag
Är brott som avses i 1 § första stycket med hänsyn till arten och mängden narkotika samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2000:1228).
3 § Narkotikastrafflag
Är brott som avses i 1 § första stycket att anse som grovt, skall för grovt narkotikabrott dömas till fängelse, lägst två år och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.